Samiska frågor i Svenska kyrkan
Svenska kyrkans utredningar 2006:1. (Bok 168 sid.)
Tryck Intellect Docusys, Göteborg 2006 – 21182.
Kyrkokansliet i Uppsala www.svenskakyrkan.se
Utredare: F.d generalsekreterare i Svenska kyrkan Sören Ekström.
Utdrag ur boken
Sammanfattning av utredningen (sid 9-22)
Uppdrag: Att se hur Svenska kyrkan på ett tydligare sätt än hittills bör uppmärksamma och ta ställning till frågor av särskild betydelse för den samiska befolkningen.
Några principiella utgångspunkter:
Svenska kyrkan har genom historien deltagit i förtrycket av det samiska folket. Liksom andra kyrkor har Svenska kyrkan varit del av en koloniserande statsmakt i områden där det funnits en urbefolkning. En del i detta förtryck har varit viljan att förändra att samiska historiska särdrag, särskilda traditioner och samisk kultur kommit i uttryck. Den samiska identiteten har inte kunnat speglas i gudstjänster och övrigt kyrkoliv
Självklart finns en samisk kyrklig teologisk särprägel. Samerna har generation efter generation tagit vara på naturens resurser. Renen och renskötseln, jakten och fisket har varit viktiga inslag i samiska liv. De starka livsnära upplevelserna har sett ut på ett annat sätt än för stora delar av befolkningen i övrigt. Solens upp – och nedgång, snön och regnet, lugnet och stormen, växtlighetens utveckling, rovdjurens närvaro, exploateringen av naturen- allt detta har i generationer påverkat inte bara det praktiska livet utan också andligheten.
Behovet av ytterligare reflektion och utveckling av ett samiskt teologi inom Svenska kyrkan är starkt.
Samiskan har en utomordentligt stor betydelse för den samiska identiteten och kyrklighetens utveckling, men det finns också en stark samisk identitet hos många samer som inte själv talar samiska. Det är viktigt att det i Svenska kyrkan finns ett omfattande arbete på samiska men det är också viktigt att finna former för samer som inte talar samiska att komma i kontakt med samiska kyrkliga traditioner, samisk kyrklig identitet och samiskt baserad teologi.
Den synliga samiska närvaron i Svenska Kyrkan
Samisk konst bör också allmänt ges en mer framträdande plats i kyrkorna. Särskilda medel bör avsättas för att stimulera inköp av samisk konst, beställning av samisk musik för kyrkliga ändamål och åtgärder för att stimulera produktion av skönlitteratur och facklitteratur med inriktning på livsåskådningsfrågor.
Samiskt kyrkoliv
Församlingsinstruktionerna visar att möjligheten att få fira gudstjänst på samiska prioriteras av församlingarna. Det är viktigt att samiska barn får en positiv anknytning till Svenska kyrkan. Medveten satsning på barn – och ungdomsverksamhet. De kan där möta andra samiska barn och ungdomar och få uppleva att det är fullt möjligt att vara same och kristen med förankring i såväl den samiska kulturen som i Svenska kyrkan
Den politiska debatten om samerna
Svenska kyrkan bör delta i den politiska debatten om samiska frågor på samma sätt och av samma skäl som kyrkan deltar i debatten om andra frågor som rör människors rätt till de i
regeringsformen angivna fri- och rättigheterna. Kyrkomötet har redan tagit ställning och
uttalat sig för en svensk ratificiering till ILO konventionen nr 169.
Forskningen bör förstärkas kring viktiga fastighetsrättsliga och rättshistoriska framställningar.
Konflikter inom det samiska folket mellan samer verksamma inom rennäringen och de som inte ägnar sig åt rennäring nämns. Samiska rådet inom Svenska kyrkan bör tillsammans med stiften ägna sig åt konflikter som finns inom det samiska folken.
Försoningsprocessen:
Orättfärdigheter som förekommit ska erkännas i princip och konkret, punkt för punkt. Om de som begått övergreppen inte själva kan erkänna dem – övergreppen kan ju ligga generationer tillbaka – och så måste någon offentligt göra det på deras vägnar. Som en följd av att orättfärdigheterna erkänts måste en tydlig önskan till nytänkande och bättring finnas. Utredningen berör omhändertagande av kvarlevor av samer som förvaras på museer och rashygienisk forskning
Utbildning och rekrytering
Kyrkomötet beslutade redan 2000 ”att uppdra år Kyrkostyrelsen att verka för att det i samtliga kyrkliga utbildningar sker ett aktivt lärande omkring samerna som urbefolkning i Sverige, vad gäller språk, kulturell identitet, spiritualitet, rättsliga och etiska frågor”
Svenska kyrkan bör kartlägga nuvarande och framtida behov av samiska medarbetare.
Övriga större sakfrågor
Svenska kyrkans syn på skapelsen skall prägla också kyrkans markförvaltning. Hänsyn skall tas till ekologiska principer, rennäringens utveckling och skogens betydelse för rennäringen..
Samiskt arbete i Svenska kyrkans organisation
Arbetet med de samiska kyrkofrågorna kan inte hanteras på ett enda ställe i Svenska kyrkan. Det finns resurser på församlingsnivå, stiftsnivå och nationell nivå . Det samiska folket liksom därmed det samiska kyrkolivet, har dessutom en storlek som gör ett praktiskt nätverksarbete lämpligt.
Sametingets begäran om en icke territoriell församling för och nackdelar nämns. Utredning föreslår istället ett representantskap för samiskt arbete i Svenska kyrkan med årliga sammanträden. Viktigaste uppgift är att utgöra ett forum för samråd, erfarenhetsutbyte och gemensamma ställningstaganden i frågor av betydelse för det samiska kyrkolivet. Det blir då ett tillfälle för årlig personlig samling av nätverk som arbetar med samiska frågor i Svenska kyrkan. För att vara valbar föreslås att man är same och tillhör Svenska kyrkan vid valtillfället. Förslag på att representantskapet ska ha 35 ledamöter, varav 21 utsedda av Stiftsfullmäktige med tyngdpunkt på de nordligaste länen samt 14 utsedda av sametinget.
Samiska rådet bör kvarstå och ett kansli knytas till representantskap och samiskt råd.
Utredarnas förslag i punkter (sid 18-22)
Genomförande beräknas kunna ske mellan år 2006-2010. I bokens avsnitt framkommer även kostnadsberäkningar på utredningens förslag.
- Om identitet, kultur och teologi:
Forskningsstipendier bör inrättas för samiska teologie studerande.
Svenska kyrkans teologiska kommitté bör genomföra en ”hearing” om samisk identitet och erfarenhet i relation till hur Svenska kyrkans tro och bekännelse och lära uttrycks idag och lägga fram förslag till åtgärder.
Svenska kyrkans information och kommunikation med samer bör utvecklas så att samer och samiskan inkluderas.
Medel avsättas till Samiska rådet inom Svenska kyrkan för att främja samisk kultur.
Dopbevis, fadderbrev, konfirmationsbevis och vigselbevis utarbetas på samiska.
- Användning av samiska
Svenska kyrkan bör aktivt stödja en positiv utveckling av det samiska språket.
Enligt minoritetsspråklagen är man skyldiga att ta emot skriftliga framställningar på samiska och att också besvara dem på samiska.
- Om samiskt kyrkoliv
I arbetet med församlingsinstruktioner bör ökad vikt läggas vid att det samiska perspektivet kommer till uttryck vid såväl gudstjänster som vid undervisning och diakoni.
I det diakonala arbetet bör de äldres språkliga situation uppmärksammas.
Samiska rådet bör ges uppdraget att tillsammans med Härnösands och Luleå stift , den samiska ungdomsorganisationen Sàminourra samt Svenska kyrkans Unga att fördjupa kartläggningen av behov och möjligheter i det kyrkliga ungdomsarbetet bland samer.
- Om samhällspolitiska frågor
Inget nytt har inträffat som gör att Svenska kyrkan har anledning att ändra sin uppfattning att Sverige bör ratificiera ILO konventionen
Svenska kyrkan bör både internt och externt verka för bättre kunskaper om de frågor som skapar konflikter mellan samerna och övrig befolkning. Utan att för den skull ta ställning i alla enskilda samepolitiska frågor, verka för en aktiv dialog mellan parterna.
Samiska rådet inom Svenska kyrkan bör tillsammans med stiften uppmärksamma de konflikter som finns inom de samiska folket. Rådet bör undersöka om Svenska kyrkan kan bidra till ökad förståelse och samverkan mellan grupperna.
- Om försoning mellan det Svenska samhället och samerna
Svenska kyrkan bör genom Kyrkostyrelsen och biskopsmötet ta initiativ till fortsatta samtal om försoningens innebörd. I dessa bör förutom Svenska kyrkan, företrädare för samer, såväl samebymedlemmar som icke medlemmar, och övrig befolkning och berörda intressen i Norrlands inland delta .
Kvarlevor av samer som inte kan knytas till någon enskild person bör begravas i en gemensam grav inom samiskt område eller i Uppsala i dess egenskap av centrum för Svenska kyrkan på den nationella nivån. Gravvården bör utformas som ett minnesmärke som bekräftar den svenska majoritetssamhällets – inte minst kyrkans- ursäkt till den samiska befolkningen och önskan om försoning med detta folk.
- Om utbildning och rekrytering
Information om de språkliga minoriteterna och om möjligheterna att arbeta inom Svenska kyrkans verksamhet på minoritetsspråk bör föras in i de kyrkliga utbildningarnas kursplaner. Det bör även ske ett aktivt lärande omkring samerna som urbefolkning i Sverige, vad gäller språk, kulturell identitet, spiritualitet, samt rättsliga och etiska frågor.
Svenska kyrkan behöver i samverka med stiften och uppmärksamma vilka behov av kurser och fortbildning som finns bland dem som rekryterats för att arbeta inom den samiska verksamheten. Rekryteringssaiten www.svenskakyrkan.se/yrken bör finnas på samiska och företrädare för de språkliga minoriteterna bör finnas med på de svenska sidorna.
Svenska kyrkans behov av samiska medarbetare bör kartläggas.
Stiftens rekryterings ansvariga bör identifiera de studerande inom kyrkliga utbildningar som förutom svenska även talar samiska. Information om volontäråret ges även på samiska
- Om Svenska kyrkan som markägare
Svenska kyrkan bör ta aktiv del i det utvecklingsarbete och de dialoger som sker pågår om samverkan mellan rennäring och annan markanvändning
- Om arbete i övrigt inom Svenska kyrkan, i andra samfund och i ekumenisk verksamhet
Svenska kyrkan bör främja en ekumenisk samverkan i samiskt kyrkoliv.
Kyrkkåtor och kapell behandlas som övriga kyrkobyggnader i fråga om bidrag och skatteutjämning.
- Om de samiska frågornas hantering i Svenska kyrkans organisation
Ett representantskap för samiskt arbete inom Svenska kyrkan bör bildas och Samiska rådet inom Svenska kyrkan behållas. Därigenom skapas fora för samråd och erfarenhetsutbyte kring det samiska arbetet i Svenska kyrkan. Representantskapet bör ges möjlighet att yttra sig över kyrkomötesärenden av särskild betydelse för samiskt kyrkoliv och Svenska kyrkans hävdande av den samiska identiteten. Samiska rådet inom Svenska kyrkan bör vara beredande och verkställande organ för det samiska arbetet i Svenska kyrkan.
En samisk representation, dock utan rösträtt, bör etableras i kyrkomötet.
För att leva upp till de krav som finns redan idag och de nya krav som kan komma att ställas bör antal handläggare på den nationella nivån ökas från 1 till 2.
Kyrkostyrelsen bör åläggas att regelbundet överlägga med Samiska rådet inom Svenska kyrkan.
Kapitel om Bakgrund (s. 27- 45) följer efter utredningens förslag med fölande innehåll:
Samerna ur ett historiskt perspektiv; Samer och rennäring idag; Konflikter kring samiska rättigheter; Samefrågor i dagspolitiken; Samerna i Svenska kyrkan – historiskt perspektiv.
Samiska frågor i Svenska kyrkan sedan år 1990. (sid 47-56)
Avsnittet tar upp frågor om Internationella ekumeniska ställningstaganden; Ratificiering av ILO 169 och andra markfrågor; Samernas inflytanden i den kyrkliga organisationen; Språkfrågan samt Försoningsprocessen med försoningsgudstjänster.
Svenska kyrkans samiska råd Inrättades 1996 och består av 9 ledamöter. Sametinget väljer fem ledamöter:(2)nordsamiska-, (1)lulesamiska- och (1)sydsamiska områden samt (1) ledamot för samer utanför Sàpmi samt fem ersättare. Kyrkostyrelsen utser övriga nomineringar och ersättare. Rådets uppgifter och verksamhet finns beskrivna i avsnittet
Stift och församlingars arbete med samiska frågor (s. 56 –72)
Utredningen redogör för utförd kartläggning av församlingsinstruktioner från Västerås, Härnösand och Luleå stift. I avsnittet redovisas hur man praktiskt tillgodoser samisk inriktning i stifts- och församlingsarbete.
Icke territoriell samisk församling (sid 73-76)
Sametingets ansökan 2004 hos Kyrkostyrelsen om bildande av en icke territoriell församling med önskan om att den är ansluten till Uppsala stift. Medlem i en sådan församling skall den
som är upptagen i Sametingets röstlängd kunna vara.
Samiskt kyrkligt arbete i Norge och Finland (sid 77-79).
Kapitel Överväganden och förslag
Hela kapitlet har sammanfattats inledningsvis i boken.
(sid. 83-140 samt bilagor sid.141-168)
Bilaga 1 Direktiv för utredning om samiska frågor
Bilaga 2 Svenska kyrkans arbete med samiska frågor från år1990
Bilaga 3 Samiska rådet inom Svenska kyrkan
I kapitlet Överväganden och förslag är texten utförligare och fler exempel ges som inte finns med i sammanfattningen, bland annat kan man läsa under avsnitt Om den samiska identiteten, kultur och ideologi följande om jojk:
Jojken är den samiska sättet att sjunga. Det västerländska sättet att sjunga heter på samiska lavlodh (sydsamisk stavning)/lávlut (nordsamisk stavning). Språkligt sett är saken alltså ganska enkel. Jojken har liksom annan musik sociala och kulturella funktioner – och den kan därtill ha en religiös betydelse.
Under mycket lång tid, ända in i vår tid, har kyrkan betraktat jojken som ett uttryck för hednisk trolldom. Fortfarande kan man möta församlingar i Svenska kyrkan där man skulle känna stor tveksamhet för att ge det samiska sättet att sjunga utrymme i kyrkorum och gudstjänster. Första gången det jojkades i Uppsala domkyrka var vid högtidsgudstjänsten 1993 med anledning av Uppsala mötes 400 års jubileum.
Modersmålet lämpar sig väl för samtal om och med Gud. Både jojk och lavlodh/làlut kan givetvis användas för att ge uttryck för kritik, ilska och tveksamhet gentemot kyrka och kristen tro. Det finns inte något i jojken som strider mot kristen tro – lika lite som det generellt strider mot kristen tro i lavlodh/ lávlut, den sång som framförs på något annat språk än samiska. Både jojk och lavlodh/lávlut används för att beskriva djupt andliga (och kristna) sammanhang. För många samer kan en kristen tro sannolikt uttryckas bättre genom jojkning än om man skulle använda lavlodh/lávlut.
Samiska rådets yttrande om jojk
Rådet konstaterar att det inom Sàpmi finns olika uppfattningar, tolkningar och traditioner när det gäller kristen tro och därmed också jojken och dess användning i kyrkliga sammanhang
Det kan framhållas att kyrkans jojkförbud har varit (och kanske fortfarande är) ett hårt ingrepp i samernas rätt till sin egen identitet, rätt att minnas och kommunicera. För att belysa den laestadianska synen på jojken vill rådet peka på följande text skriven av Lars Levi Laestadius under andra hälften av 1840-talet, Fragmenter i lapska mytologin.
Avsnitt ur texten om jojk:
Det finns särskilda läten för sorg, och andra för , särskilda modulationer för mod och feghet. Hvarje djur har på lappska sin sång med bifogade ord, uttryckande djurens naturliga lynne. Hvarje märkvärdigare person har man tillegnat en sång , som ska uttrycka personens egna maner, eller särskilda sätt att vara. Dessa sånger är till sina modulationer lika oförändelige, som de äro till antal oräkneliga.
Sameföreningens kommentar:
Med sammanställningen hoppas vi att läsaren blir intresserad av Svenska kyrkans arbete beträffande samiska frågor i kyrkan. Intresserade bland Sameföreningens medlemmar kan kontakta Viksjö församling. Präst Marita Ollén Tfn: 08 580 83203 epost: marita.ollen(@)svenskakyrkan.se
